Crazi Catt Ladie

Sitter och jobbar med en uppgift i vårdrelation och kommunikation som jag har eftersläpandes sedan jag låg i halsfluss innan jul. Det handlar om hur man som sjuksköterska bemöter en patient på bästa sätt. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag kommer att klara den här uppgiften i framtiden. I en av böckerna finns ett exempel på hur en sjuksköterska övertalar en patient att gåträna fast han anser sig själv ha för ont och sitter och gråter hela dagarna. Här gäller det att ha stort tålamod och på ett smidigt sätt få patienten att förstå att trots att det gör ont så är det nödvändigt. Jag är rädd att jag kommer bli så frustrerad på en sådan patient att jag i ett svagt ögonblick kommer att förvandlas till den stressade diktator-wannabe-skiftledaren på beställningen med tjatiga medarbetare i kassan (ni som arbetat på donken känner till detta fenomen, oavsett på vilken sida av UHC-skåpet ni stått) och typ skrika nåt i stil med att smärta bara är vekhet som lämnar kroppen samtidigt som jag sliter upp stackarn ur sängen fram till gåstolen. Jag hoppas att det här bara blir såna fantasier som dyker upp i huvudet och som man faktiskt aldrig gör i verkligheten, sjuksköterskor har nog många såna kan jag tänka mig. I värsta fall, om detta skulle inträffa ändå, så vet jag ju att jag inte behöver gå arbetslös alltför länge utan att jag har en given plats på beställningen i de gyllene bågarnas värld. Låt oss hoppas att det aldrig behöver gå så långt.