Detta förvånar mig inte ett dugg

Smet från olycka - till hårsalongen

Efter fem (kanske mer jag slutade räkna efter fem) långa år på Donken är mitt förtroende för mänskligheten noll.

Nu till något trevligare, drömde om någon inatt som jag inte tänkt på på evigheters evighet... Det var en välbehövlig dröm kan jag säga, nu ska jag gå runt och vara småkär i denna underbara människa resten av dagen. Tyvärr kommer vi nog aldrig att ses igen, men jag har lärt mig att leva med det. Obs! Det är självklart inte han som är puckot i föregående inlägg, det är någon annan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0