Den självantändande stolen



Jag håller på att måla mina köksmöbler med lasyrfärg som jag köpte på Ikea i helgen. Stolarna blir svarta och bordet ska bli vitt. Det stod en varmingstext på färgburken att man skulle vara noga med att ställa penslarna i vatten när man målat färdigt då färgen kunde självantända, så natten efter jag målat första stolen vågade jag knappt somna. Istället låg jag och funderade på om färgdropparna som hamnat på plasten på golvet också kunde självantända och vad detta fenomen egentligen berodde på, och varför kan då inte stolen i sig självantända så fort det kommit färg på den....? För att jag till slut skulle kunna somna var jag tvungen att lägga brandvarnaren bredvid stolen så jag skulle märka direkt om nånting började ryka... Allt gick dock bra och nu har jag överlevt ännu en natt med en nymålad stol, uppenbarligen är det inte så lättantändligt som varningstexten gav sken av...

Nu har vi fått veta var vi ska göra våra fältstudier nästa vecka. Jag ska vara på ett äldreboende i Kristinehamn. Jag och Sandra trodde först vi hamnat på samma ställe men det finns tydligen många äldreboenden i Kristinehamn så nu är man helt allena i sitt  första möte med vården. Tänk om de förväntar sig att man ska kunna en massa saker som vi inte har lärt oss än? Tänk om de blir arga för att man inte hjälper till något trots att vi bara är där för fältstudier inte praktik? Sjuksköterskan som det är meningen att man ska studera är ju tydligen inte där så ofta så tänk om man blir lämnad helt åt sitt öde och totalignorerad av alla? Tänk om jag blir misshandlad av nån elak bitter pensionär som jag råkar komma i vägen för? Jag har hört att sånt kan hända.

Jag har funderat lite på livsöden och sånt, eller nej, ganska mycket, varje dag faktiskt, sen jag var och spådde mig för ett par månader sedan. Hon sa nämligen att det var meningen att jag skulle vara någon annanstans, i Spanien på en designskola, dit jag faktiskt var på väg för inte mindre än ett och ett halvt år sedan. Men istället gjorde jag några andra val som gjorde att jag hamnade här. Jag kommer fortfarande att hamna där, men det kommer att ta lite längre tid. Jag önskar att jag gjort de valen som gjorde att jag hamnade där på en gång istället. Jag kunde tillbringat dagarna med att rita kläder och sippa sangria på stranden men men...varför göra det när man kan vara här i landet av grå regnig asfalt och känna hur livslusten sakta men säkert sugs ur en? Om ni inte har gissat det redan; idag är inte en bra dag.

Kommentarer
Postat av: Johan

Jag tror att det regnar i Spanien ibland också. Hade du inte börjat ssk så hade du aldrig träffat Sandra?

2008-11-11 @ 13:13:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0